Okey, pengar är inte allt och min jobbhets måste ta slut.
Jag måste acceptera att jag inte kan göra mer än vad jag orkar.
Saker löser sig.
Men min uppgivenhet över att inte kunna kontrolera mig själv gör att jag går i bitar.
Och sedan står jag där och försöker samla ihop mig själv igen.
Kaos är en del av mig som jag konstant försöker motarbeta.
Jag bryter ihop då jag ser saker jag måste göra, som jag borde göra, men kan inte förmå mig själv att ta tag i det för det är alldeles för jobbigt.
Jag skriker och gråter för känslan är en mardröm.
Hur kan man acceptera att man inte orkar och inte klarar det ?
Varför ska de vara så svårt för mig att ta en paus bara och acceptera att jag måste ta ner mig själv.
När de är för oorganiserat så flippar jag för jag vet inte i vilken ände jag ska börja!
Jag är så beroende, mitt välmående är så beroende att konstant veta allting och ha ordning på allting.
Ovisheten är ångest för mig.
När jobbar jag ? Hur jobbar jag ? vars jobbar jag ? klarar jag det ?
Hur ska jag orka städa ? Hur ska jag orka diska ? Hur ska jag få ett slut på cirkusen i huvudet ?
Det svider i huvudet av ångest och stress, kroppen värker och jag är totalt slut.
Vet inte hur jag ska någonsin få någon att förstå att jag bara inte orkar, jag vet ju inte ens hur jag själv ska få mig att inse att ibland så orkar jag inte.
Jag vill så mycket, men pengar och måsten är inte hela världen.
Är de inte att jag ska vara lycklig och göra det jag faktiskt klarar av ?
Haha jag vet ju själv, men att sedan göra det...de är en helt annan grej.
Inse att ibland så behöver jag några dagar med att göra inget, för annars bryter jag ihop.
Att jag behöver inte få in hur mycke pengar som helst då min hälsa står på spel.
Men att gilla läget att jahapp, jag behöver vissa krav på mitt arbete för att jag ska kunna klara av det och livet.
Jag måste ha rutiner, arbetstider som är lagom för mig.
Men vad är dom ? jag får aldrig någon ordning för jag vet inte själv vad som är bäst för mig. Eller ja, skäms över det men att jobba lite timmar per dag med mycke egen tid..då mår jag som bäst. Kanske 5 timmar jobb om dagen belagt dagtid.? Alltså 5dagar i veckan 5 timmar om dagen dagtid = 100 timmar i månaden. Där har vi det, mitt eviga mål....MEN VARS FAN SKA JAG FÅ JOBBA 5 TIMMAR OM DAGEN UTAN ATT BLI STÄMPLAD SOM HANDIKAPPAD ELLER BARA ALLMÄNT STÖRD! och lat ^^
Nä jag är inte lat, jag har bara inte samma ork ibland som andra har.
Men jag känner mig lat, och värdelös och helt jävla misslyckad.
När någon säger du måste göra de här, och sen måste de göras detta och jag måste hinna med allt för det är viktigt då slår min skalle av. För då blir det för många måsten och att planera det är jobbigt. Så jobbigt att jag börjar gråta.
Har jag bara allt i ordning, i punkter, med tid så att jag hinner och någon som kanske pushar mig liiiite men ändå förstår att hetsa inte för då stänger jag av.
Jag blir mer eller mindre apatisk med ångest attacker när det är för mycket.
och jag önskar att jag kunde styra det!
Jag önskar jag hade makten att styra mig själv ibland, att jag hade makten att säga till mig själv att jag klarar allt, och veta att jag gör det.
Men att acceptera motgångar och att jag inte gör det, att jag inte är så stark som jag vill vara, de är tungt.
Men jag försöker nu, sakta men säkert, acceptera att jag ibland tappar kontrollen, att de kommer vara så hära. Det här är mitt liv, och det går att göra bra med ordning och rutiner och att jag accepterar mig själv för den jag är. Och pengar är inte allt då det är mitt liv som står på spel. Pengar räddar mig inte när jag tappar livslusten. Arbetet är inte det som får mig att skratta och le. Utan de är jag, dom jag älskar, dom som älskar mig och att jag mår bra.
over and out.
Hehe smider planer för morgon dagen.
1. Köra hem
2. Sova
3. Vakna
4. Släpa runt Simon på stan
5. Äta
och sen nå annat :P
Men va fan, kom som på att jag går ju knappt på stan, så varför inte ? Kika runt lite i min nya hemstad och se vad dom har att erbjuda mig en fredag i mars, who knows, maby something funny.
Tight budget, as usual. Ändå glad att jag inte är en sån som ska ränna på stan så fort man får tid över. Whats the point of that liksom ?
Nu har jag ju en "ny" bil som ska fixas så de blir ju pengar där, och betala tillbaka till min kära mor som lånat mig i nöden. Sen ja, allt de vanliga.
Hyra
Mat
Bensin
Och andra dumma skit räkningar!
Hur fan har alla andra råd att köpa smink, kläder, krukor o jag vet inte vad fan allt skit dom lägger pengarna på.
Visst, jag köper själv crappy saker, men inte så ofta enligt mig själv.
Har investerat nu i ett guitar hero 5 ink gitarr från blocket, hela 200kr. NÖJD!!
Och de var väl inte dumt ?
Nä, huvva. Mycke på tapeten nu, inte tid att köpa saker, fast de hade ju vart förbannat trevligt måste jag ju säga.
Men nu så är de flytt, jobb och allt de vanliga som är viktigt och att flytta är fan inte så jävla bara! Huvva.
Men lycklig är jag!
Och jätte kissnödig. =S
Have a good one! see ya
Är som en ilsken hund mot mÄnniskor jag inte litar pÅ eller inte kÄnner. alla som pÅ nÅgot sÄtt Är ett hot och kan fÖrstÖra nÅgot i min tillvaro vill jag mota bort. men jag vill ÄndÅ ha full kontroll Över mÄnniskan om den ska finnas dÄr runt min linje. fÖr har jag koll sÅ lugnar jag mig. jag har ett kontroll behov och jag har lÄrt mig att man kan inte lita pÅ mÄnniskor och ja, sÅ Är de vÄl. dÅliga erfarenheter. mÄnniskor har fÖrstÖrt fÖr mig fÖrr...grejen Är..att jag hatar att jag Är som en ilsken hundj som gÖr allt fÖr att hÅlla koll pÅ faror och vill inte att nÅgon ska komma in i ens revir...vill inte att de ska vara sÅ...men men..jag fÖrsÖker iallafall att ta ner taggarna som slÅr utÅt. fÖr dom skadar mig och alla andra..usch..hemskt. de blir bra. jag kommer blir bÄttre..
de kryper i hela kroppen och jag kÄnner en lÄngtan utan dess like.
Många med ADHD har perceptionssvårigheter. Det gäller framför allt dem som även har motoriska svårigheter. Perceptionssvårigheter betyder att hjärnans förmåga att registrera, organisera och tolka olika slags sinnesintryck är försämrad. Det gör det svårt för barnet att snabbt uppfatta och tolka en situation och förstå vilka intryck som är viktiga och värda att reagera på. Därför blir situationer med många intryck lätt kaotiska.
1. En känsla av att aldrig få någonting gjort
2. Svårt att organisera göromål
3. Kronisk ångest eller svårigheter att komma igång
4. Många projekt på gång samtidigt; problem att fullfölja
5. Tendens att säga vad som faller en in, ofta utan tanke på omständighet eller tidpunkt
6. Ständigt sökande efter nya stimulanser i tillvaron
7. Blir lätt frustrerad, uttråkad
8. Lättdistraherad, svårt att fokusera koncentrationen längre tid, "glider lätt iväg" i tankarna
9. Ofta kreativ, intuitiv, hög intelligens
10. Svårigheter att "gå den formella vägen", följa den etablerade, korrekta proceduren
11. Otålig; låg tolerans mot frustration
12. Impulsiv, verbalt och/eller i handling
13. Tendens att ständigt oroa sig i onödan
14. Känsla av att något negativt kommer att hända, osäkerhet
15. Känslo-svallningar, humöret åker berg-och-dalbana
16. Rastlöshet
17. Tendens att fastna i missbruk
18. Kroniskt dåligt självförtroende
19. Felaktig själv-bild
1. En känsla av att aldrig få någonting gjort, otillfredsställelse, aldrig nå egna satta mål oavsett hur mycket man uppnått.
Vi nämner detta först, eftersom det är det mest förekommande skälet till varför vuxna söker hjälp.
"Jag får ingenting gjort" är det vanligaste man får höra som läkare.
Personen kanske har uppnått mycket, sett ur allmän synvinkel, men känner sig som "vilse i en labyrint",
kan inte utnyttja sina resurser.
2. Svårigheter att organisera göromål. Ett stort problem för vuxna med ADHD. Utan skolans struktur, utan föräldrar närvarande
som kan organisera, "lägga upp", vardagen åt honom/henne, blir den vuxne lätt snurrig av alla "måste-göra"-grejer i vardagen,
stora som små. Vad som synes vara "småsaker" växer lätt i omfattning och blir till stora hinder.
En liten förseelse, ett missat möte, borttappade nycklar, och kaos är ett faktum.
3. Kronisk ångest eller svårigheter att komma igång. Vuxna med ADHD associerar så mycket ångest med att påbörja en uppgift,
beroende på en lång historia av misslyckanden, att de lägger av, eller skjuter upp, vilket naturligtvis leder till ännu mer
ångest inför uppgiften.
4. Många projekt på gång samtidigt; problem att fullfölja. En naturlig följd av # 3. När man hoppat av en uppgift, hoppar man
in på nästa. I slutet av dagen, veckan, månaden, eller året har en stor mängd projekt påbörjats, men få blivit slutförda.
5. Tendens att säga vad som faller en in, ofta utan tanke på omständighet eller tidpunkt.
Som barnet med ADHD i klassrummet, blir den vuxne oerhört entusiastisk. En "lysande idé, kommentar" poppar plötsligt upp
och måste sägas innan den försvinner.
6. Ständigt sökande efter nya stimulanser i tillvaron. Den vuxne är ständigt på jakt efter spänning, någonting i omgivningen
som kan mäta sig med den "virvelvind" han/hon har inom sig.
7. Blir lätt frustrerad, uttråkad. Hänger ihop med # 6. Tristess håller den vuxne med ADHD i ett fast grepp, redo att tömma
den vuxne på energi, och jakten på stimulans fortsätter. Detta kan ofta misstolkas som ett "ointresse för uppgiften"; snarare är
det en svårighet att bibehålla intresset längre perioder. Även om personen *vill* vara intresserad, så tar energin snabbt slut.
8. Lättdistraherad, svårt att fokusera koncentrationen längre tid, "glider lätt iväg" i tankarna under läsning eller i ett samtal,
ofta sammankopplad med en förmåga att ibland "hyper-fokusera", stänga ute allt annat;
själva varumärket för ADHD.
Okoncentrationen, att "glida iväg" i tankarna, sker oftast helt ofrivilligt. Det sker när personen "inte tittar", så att säga, observerar
sig själv, och i nästa sekund är han/hon inte "där". Den ofta högt utvecklade förmågan att kunna hyper-fokusera finns också,
vilket visar att detta syndrom inte betyder "brist på uppmärksamhet", utan "brist på ihållande uppmärksamhet".
9. Ofta kreativ, intuitiv, hög intelligens. Inga symptom, men egenskaper väl värda att nämna.
Vuxna med ADHD är oftast väldigt kreativa, iallafall tankemässigt. Mitt i den distraherande och oorganiserade vardagen
blixtrar det ibland av briljans. Att fånga, "förstärka", denna briljans är ett av målen i behandlingen.
10. Svårigheter att "gå den formella vägen", följa den etablerade, "korrekta" proceduren. Tvärtom vad man kan tro beror detta
inte på tråkiga erfarenheter från möten med auktoriteter. Snarare är det en manifestation av tristess och frustration;
uttråkad av rutiner, "vanliga, normala sätt" att göra saker, upprymdhet inför nya spännande sätt, samt frustration över att inte
kunna göra saker på rätt sätt.
11. Otålig; låg tolerans mot frustration. Frustration i alla former påminner den vuxne med ADHD om alla fel och misstag
som begåtts hittills i livet. "Åh nej, inte nu igen..." tänker den vuxne. Han/hon blir arg, eller bara drar sig ur.
Intoleransen har med det ständiga sökandet efter spänning att göra, och andra kan uppfatta den vuxne som omogen och omättlig;
blir aldrig nöjd.
12. Impulsiv, verbalt och/eller i handling, exempelvis impuls-köp, alltid nya planer, planer på ny karriär, och liknande.
Detta är ett av de sämsta symptomen, eller, beroende på impulsen, en av de bättre.
13. Tendens att oroa sig i onödan, ständigt; har en tendens att alltid blicka mot horisonten efter något att oroa sig för,
samtidigt som han/hon inte "ser" faktiska problem och faror. Oro är vad koncentrationen blir till när han/hon inte är fokuserad på
en uppgift.
14. Känsla av att något negativt kommer att hända, osäkerhet, ibland högrisk-tagande. Detta symptom är både relaterat till
tendensen att oroa sig i onödan, och tendensen att vara impulsiv.
15. Känslo-svallningar, humöret åker berg-och-dalbana; depression, speciellt vid "skilsmässan" från en person eller ett projekt.
Vuxna med ADHD, oftare än barn, har stora humörsvängningar. Mycket av detta beror på erfarenheter, frustration, och/eller
misslyckanden. Till viss del beror det på biologin bakom störningen.
16. Rastlöshet. Vanligtvis ser man inte hos en vuxen person den hyperaktivitet man kan se hos ett barn.
Istället märks tydligt en "nervös energi": finger-trummande, byter sittställning ofta, går oroligt fram och tillbaks, lämnar matbordet
eller rummet ofta, kan aldrig riktigt slappna av.
17. Tendens att fastna i missbruk. Beroendet kan vara riktat till alkohol, kokain, eller en aktivitet: spel, "shopping", ätande,
eller att arbeta så mycket som möjligt.
18. Kroniskt dåligt självförtroende. Detta är det direkta och olyckliga resultatet av att i åratal blivit kallad klantskalle, idiot,
flummig, misslyckad, lat, konstig, byfåne, knäpp... Åratal av frustration, misslyckanden, eller att aldrig lyckas med något
överhuvudtaget leder till problem med självförtroendet. Vad som imponerar är hur starka de flesta av dessa personer är, trots
alla motgångar.
19. Felaktig själv-bild. Personer med ADHD har ofta en felaktig bild av sig själva, och hur de påverkar andra i omgivningen.
Detta kan ofta leda till stora missförstånd och djupt sårade känslor.
Många med ADHD har perceptionssvårigheter.
Perceptionssvårigheter betyder att hjärnans förmåga att registrera, organisera och tolka olika slags sinnesintryck är försämrad. Det gör det svårt för personen att snabbt uppfatta och tolka en situation och förstå vilka intryck som är viktiga och värda att reagera på.
Därför blir situationer med många intryck lätt kaotiska.
1.
En känsla av att aldrig få någonting gjort, otillfredsställelse, aldrig nå egna satta mål oavsett hur mycket man uppnått.
Personen kanske har uppnått mycket, sett ur allmän synvinkel, men känner sig som "vilse i en labyrint",
kan inte utnyttja sina resurser.
2.
Svårigheter att organisera göromål.
Ett stort problem för vuxna med ADHD.
Utan skolans struktur, utan föräldrar närvarande som kan organisera, "lägga upp", vardagen åt honom/henne, blir den vuxne lätt snurrig av alla "måste-göra"-grejer i vardagen,
stora som små. Vad som synes vara "småsaker" växer lätt i omfattning och blir till stora hinder.
En liten förseelse, ett missat möte, borttappade nycklar, och kaos är ett faktum.
3.
Kronisk ångest eller svårigheter att komma igång.
Vuxna med ADHD associerar så mycket ångest med att påbörja en uppgift,
beroende på en lång historia av misslyckanden, att de lägger av, eller skjuter upp, vilket naturligtvis leder till ännu mer ångest inför uppgiften.
4.
Många projekt på gång samtidigt; problem att fullfölja.
En naturlig följd av # 3. När man hoppat av en uppgift, hoppar man in på nästa.
I slutet av dagen, veckan, månaden, eller året har en stor mängd projekt påbörjats, men få blivit slutförda.
5.
Tendens att säga vad som faller en in, ofta utan tanke på omständighet eller tidpunkt.
Som barnet med ADHD i klassrummet, blir den vuxne oerhört entusiastisk. En "lysande idé, kommentar" poppar plötsligt upp och måste sägas innan den försvinner.
6.
Ständigt sökande efter nya stimulanser i tillvaron.
Den vuxne är ständigt på jakt efter spänning, någonting i omgivningen
som kan mäta sig med den "virvelvind" han/hon har inom sig.
7.
Blir lätt frustrerad, uttråkad.
Hänger ihop med # 6. Tristess håller den vuxne med ADHD i ett fast grepp, redo att tömma
den vuxne på energi, och jakten på stimulans fortsätter. Detta kan ofta misstolkas som ett "ointresse för uppgiften"; snarare är
det en svårighet att bibehålla intresset längre perioder. Även om personen *vill* vara intresserad, så tar energin snabbt slut.
8.
Lättdistraherad, svårt att fokusera koncentrationen längre tid, "glider lätt iväg" i tankarna under läsning eller i ett samtal,
ofta sammankopplad med en förmåga att ibland "hyper-fokusera", stänga ute allt annat;
själva varumärket för ADHD.
Okoncentrationen, att "glida iväg" i tankarna, sker oftast helt ofrivilligt. Det sker när personen "inte tittar", så att säga, observerar
sig själv, och i nästa sekund är han/hon inte "där". Den ofta högt utvecklade förmågan att kunna hyper-fokusera finns också,
vilket visar att detta syndrom inte betyder "brist på uppmärksamhet", utan "brist på ihållande uppmärksamhet".
9.
Ofta kreativ, intuitiv, hög intelligens. Inga symptom, men egenskaper väl värda att nämna.
Vuxna med ADHD är oftast väldigt kreativa, iallafall tankemässigt. Mitt i den distraherande och oorganiserade vardagen
blixtrar det ibland av briljans. Att fånga, "förstärka", denna briljans är ett av målen i behandlingen.
10.
Svårigheter att "gå den formella vägen", följa den etablerade, "korrekta" proceduren. Tvärtom vad man kan tro beror detta
inte på tråkiga erfarenheter från möten med auktoriteter. Snarare är det en manifestation av tristess och frustration;
uttråkad av rutiner, "vanliga, normala sätt" att göra saker, upprymdhet inför nya spännande sätt, samt frustration över att inte
kunna göra saker på rätt sätt.
11.
Otålig; låg tolerans mot frustration. Frustration i alla former påminner den vuxne med ADHD om alla fel och misstag
som begåtts hittills i livet. "Åh nej, inte nu igen..." tänker den vuxne. Han/hon blir arg, eller bara drar sig ur.
Intoleransen har med det ständiga sökandet efter spänning att göra, och andra kan uppfatta den vuxne som omogen och omättlig;
blir aldrig nöjd.
12.
Impulsiv, verbalt och/eller i handling, exempelvis impuls-köp, alltid nya planer, planer på ny karriär, och liknande.
Detta är ett av de sämsta symptomen, eller, beroende på impulsen, en av de bättre.
13.
Tendens att oroa sig i onödan, ständigt; har en tendens att alltid blicka mot horisonten efter något att oroa sig för, samtidigt som han/hon inte "ser" faktiska problem och faror. Oro är vad koncentrationen blir till när han/hon inte är fokuserad på en uppgift.
14.
Känsla av att något negativt kommer att hända, osäkerhet, ibland högrisk-tagande. Detta symptom är både relaterat till tendensen att oroa sig i onödan, och tendensen att vara impulsiv.
15.
Känslo-svallningar, humöret åker berg-och-dalbana;
Vuxna med ADHD, oftare än barn, har stora humörsvängningar. Mycket av detta beror på erfarenheter, frustration, och/eller misslyckanden. Till viss del beror det på biologin bakom störningen.
16.
Rastlöshet. Vanligtvis ser man inte hos en vuxen person den hyperaktivitet man kan se hos ett barn.
Istället märks tydligt en "nervös energi": finger-trummande, byter sittställning ofta, går oroligt fram och tillbaks, lämnar matbordet eller rummet ofta, kan aldrig riktigt slappna av.
17.
Tendens att fastna i missbruk. Beroendet kan vara riktat till alkohol m.m eller en aktivitet: spel, "shopping", ätande, eller att arbeta så mycket som möjligt.
18.
Kroniskt dåligt självförtroende. Detta är det direkta och olyckliga resultatet av att i åratal blivit kallad klantskalle, idiot, flummig, misslyckad, lat, konstig, byfåne, knäpp... Åratal av frustration, misslyckanden, eller att aldrig lyckas med något
överhuvudtaget leder till problem med självförtroendet. Vad som imponerar är hur starka de flesta av dessa personer är, trots alla motgångar.
19.
Felaktig själv-bild. Personer med ADHD har ofta en felaktig bild av sig själva, och hur de påverkar andra i omgivningen.
Detta kan ofta leda till stora missförstånd och djupt sårade känslor.