FluFlu

Orken existerar inte längre, det värker i kroppen och svider i huvudet.

Allting är en röra.

Oj så jag kämpar, men känns som att jag bara sitter passiv.

Gråten i halsen som en stor tjock klump då jag känner att jag vill inte mer.

Jag vill bara ha ordning, rutiner och något som gör att jag inte vill kräkas.

Jag upprepar hela tiden, de här behöver jag..men jag tror ingen lyssnar på mig.

Jag känner mig så "ensam" och vill bara ligga i soffan, under ett täcke, med hundarna i min famn och gråta.

Få ut allting ur mig, för jag har ont.

Alla har rätt till hjälp, stöd och bla bla bla. Tror fan inte det!

Finns dom som petar sig i naveln och får massa stöd, hjälp, bidrag och shit...visst, dom har ont kanske eller nå..MEN DOM FLESTA KAN JOBBA..i överlag så är nog dom flesta bara jävligt lata.

Varför får dom hjälp som jag vill ha. ?

Kämpar jag inte nog mycket för det ?

Är jag mindre värd ?

Jag vill bara ha svar. Jag vill bara få vara en stund.

Det är svårt att balansera på en lina som är påväg att gå itu.

Jag vill inte gnälla, och inte behöva ha hjälp.

Vill inte att någon ska behöva lyssna på mig och allt jävla gorm.

Jag kanske måste sluta pressa mig själv till gränsen. Kanske inte verkar så utåt.

Men jag går i bitar.

Lite ord bara, bara för att få skriva lite. Då jag inte riktigt vet vad jag ska ta mig till just nu precis denna sekund.

Samtalet för en timma sen tog knäcken på mig idag...ett utav flera samtal idag. Var faktiskt glad tidigare, men ja.

Have a good one!